*

Ni vet när man ställer sig och lagar mat till sin lilla älskling som har vart hungrig hela dagen? Även fast man verkligen hatar matlagning så är det värt det  för den tacksamheten, ja, den är bara så underbar!

Eller, vilken jävla tacksamhet!?
Jag är totalt värdelös på att laga mat, och jag hatar det, men jag gör det för min pojkväns skull. Nu hade han inte ätit på hela dagen och började gnälla på att han var hungrig, så jag började laga mat. Stekt korv, makaroner och ägg, tog ganska lång tid att göra på våran spis. Dessutom bar jag in maten till honom så han kunde äta framför datorn.

Det första han säger är: Du kan ju få mina korvar. . .
Jag: Varför det?
Han, spydigt: Jag äter inte stekt korv, något du borde veta vid det här laget!

Hur fan ska jag veta det!? Jag har en sjukdom som påverkar mitt minne,  jag lagar nästan aldrig mat och dessutom så brukar han faktiskt äta stekt korv när det serveras.

Sedan så rörde han inte talriken på en tio minuter ungefär och när han väl gjorde det så lät det: "Varför är makaronerna kalla?"
Jag: För att de har kallnat. . .

Sedan gick det en halvtimme, han hade fortfarande inte rört maten.. Då gick han och lade in den i kylskåpet.

VART FAN ÄR DEN JÄVLA TACKSAMHETEN!?!?!