Jag hatar mitt liv.


Mitt liv är meningslöst, tråkigt och värdelöst.

Min enda glädje de senaste dagarna har vart tanken på att få flytta, min fleraåriga dröm skulle bli sann! Bara åka dit på måndag och skriva på kontraktet!

Jag vågade nästan inte skriva om det här, besvikelsen skulle bara bli större om något sket sig.
Men jag skrev ändå, för ingen kunde se någon anledning för att det inte skulle funka.

Så träffar vi Toms Soc-kärring....
..Som förbjuder oss från att flytta. Vi måste ha tillstånd från henne först, något som kanske tar flera månader att få.
Lägenheten vi hade hittat var billig, bra och dessutom "bostad-direkt" - vilket menas att det är först till kvarn och inflyttning omgående. Toms föräldrar skulle gå i god för oss eftersom Tom saknar inkomst för tillfället.
Men, nu får vi ju tydligen inte flytta, jag är dömd att bo hemma i resten av livet.

Skitkul med tanke på hur psykiskt dåligt jag mår av att bo här, jag klarar det inte. Är aldrig glad längre, eller ju. Jag var det tills vi fick höra att vi inte fick flytta.

Allt är skit, allt är åt helvete.
Jag skulle äntligen få en chans att bli lycklig, men den drog du bort från mig, kärringjävel!!

Kommentarer

Skriv något roligt! :)

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (kommer bara jag se!)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0