*

Alltså, jag har vetat ett tag nu att jag är deprimerad och detta har jag berättat för min doktor när vi började utreda min trötthet. Nu har svaren kommit från de sista proverna som finns att ta och doktorn ringde till min mamma (då jag är omyndig)

Hon berättade att det inte var något fel på proverna, och "att det inte finns något mer att göra, troligtvis så ligger felet i psyket som jag hade misstänkt."
Men hon tyckte inte att jag hade uppvisat tillräckligt starka symptom för att behöva komma till BUP.
Detta tycker jag är helt sjukt, för jag har inte pratat med henne NÅGONTING om sådant, bara om min kroniska trötthet och då  i kanske fem minuter.

Och den enda frågan hon ställde för att utreda ev. depression var om jag upplevde någon tid under dagen då jag var mer ledsen/lite gladare.
Då jag i samband med denna okända sjukdom har dåligt minne så kan jag ju självklart inte svara på detta, och då var jag tydligen inte heller deprimerad!

För er som inte vet: Dåligt minne är ett tecken/bieffekt av depression.


Men jag kanske kan få en kurator på skolan att prata lite med, om det skulle kännas bättre?